DANSEN, åh, dansen. Jag kan inte säga det många gånger nog. Men åh, vad jah älskar det, med varenda liten cell i min kropp, varenda liten muskelfiber. Det är tokigt. Finns inget stopp, inget slut, det bara fortsätter att svämma över och jag låter mig forsas med. Det är så fantastiskt. Åh.

Även fast min kropp under balettklassen ständigt tycktes fråga "Vänta nu, vad är det här? Måste jag röra på mig?" så gick det ganska bra. Styrkan fanns inte riktigt där men placeringen var g r y m. Efteråt var det dags för modernt och jag var tvungen att ta igen allt det som de andra har repat i två veckor. Till min förvåning snappade min kropp upp allting direkt och det bara föll på plats! Sjukt nice!

Men shit, vad jobbigt det var! När vi var klara trodde jag seriöst att jag inte skulle kunna komma hem. Det fanns ingen chans i världen att mina lår skulle kunna bära mig därifrån. Men efter lite slappande på golvet och stretch gick det och nu känns det faktiskt som om jag skulle kunna dansa ett pass till utan problem. Knasigt.

Här under är en av mina tusen blåmärken från föreställningsrepen och jag kan fortfarande inte greppa från vilken rörelse de kommer ifrån. Bilden gör det egentligen ingen rätt för de är mycket mörkare, men ni kan säkert föreställa er!



Nu ska jag duscha.

Puss