Decade
HÄR ÄR en av mina favoritdikter. Den är så enkel, ärlig, oarbetad men samtidigt så genomtänkt. Hon har inte bara slängt ihop massa komplicerade, och i sig själv, vackra ord och hoppats på god respons utan det känns som om hon verkligen talar från hjärtat utan att krångla till det.
"When you came you were like red wine and honey. And the taste of you burnt my mouth with its sweetness.
Now you are like morning bread, smooth and pleasant. I hardly taste you at all for I know your savour,
But I’m completely nourished."
- Amy Lowell
Just love
Först har vi A love story, en 70-tals film om två unga studenter av olika samhällsklasser som blir galet förälskade i varandra men får möta en av de värsta saker som kan hända. Den är vacker och sorglig men ändå lycklig. En konstig kombination som jag tycker så mycket om.
Jane Austens Pride and prejudice är en annan av mina favoriter. Hur fint är det inte med oförväntad kärlek på landsbygden i slutet av 1700-talets England, speciellt mellan två karaktärer som verkligen inte vill erkänna sin kärlek?
New York, I love you. När jag såg den häromdagen blev den genast en av mina topp-tio-favorit-kärleksfilmer. Ni måste bara se den.
The Notebook. Alla flickors favorit? Nej, men vem kan inte älska den här filmen? Historien om de unga paret Noah och Abby går rakt in i hjärtat och slutar så himla hjärtskärande men samtidigt så vackert. Åh. En riktig gråtfilm.
Finding Neverland. Handlar om författaren som skrev Peter Pan och hur han träffar en familj som förändrar hela hans liv. Så himla fin.
Troy. Jag vet inte om det bara beror på att jag är själv lite småförälskad i starka, farliga män som egentligen har ett mjukt inre men Troja är verkligen en av mina favoritkärleksfilmer. Sedan är jag lite småförtjust i actionfilmer också, speciellt historiska.
When Harry met Sally. En strålande kombination mellan kärlek och komedi, dialogen är så uppfriskande och ärlig!
Brokeback Mountain. Oj, vad ska jag säga? Förbjuden kärlek mellan två män i konservativa västra USA mellan 63 och 68. Det är nästan så jag gråter hela filmen igenom men oj, vad bra den är.
Love actually. Man får följa en rad människor och ser sambanden mellan deras livssituationer. Olika typer av kärlek mellan olika människor. Den är genuin, mysig och min julfilm (jag ser den alltid på julafton).
Titanic. Leonardo di Caprio som vacker och ung spelar en fattig konsbegåvad ung man som faller handlöst för vackra Rose (Kate Winslet). Deras kärlek är kort, intensiv och passionerad men håller ändå en livstid. Också en film där tårarna rinner och aldrig slutar.
Le fabuleux destine d'Amélie Poulain. Det här är bara inte en av mina favoritkärleksfilmer utan en av mina favoritfilmer överhuvudtaget. Om ni inte har sett den, måste, måste, måste ni verkligen göra det. Den är väldigt annorlunda med en udda historia men sättet den är filmen gör den nästintill lite drömsk. Åh.
Så, det får räcka för i dag. Imorgon kommer jag med något annat fint. Kanske en lista med de bästa låtarna att spela för sin älskling eller kanske bara ett potpurri av bilder som får en att mjukna inombords, vi får se.
Som George Harrison sa till världen innan han dog "Love one another".
Puss
I believe love is just the most wonderful thing that exists in this world and therfore I have decided to have a love theme on my blog a while from now on. I begin with a list on my absolute favourite romantic movies.
To end the post I wrote a quote from George Harrison that he said to the world before he passed "Love one another".
Lots of love to you.
New York, I love you
Bilder: Hämtade från Google.
DET FINA med lov är att man kan börja dagen med en lång frukost framför en bra film. I dag såg jag New York, I love you och jag måste säga att jag har blivit kär, alldeles upp i öronen förälskad. Filmen handlar om flera små kärlekshistorier mellan olika människor i New York. Den var alldeles magnifikt gjord, nästan som ett litet konstverk och det kändes så äkta och sant att jag blev alldeles medtagen.
Det finns så många kärlekshistorier runtomkring oss - vi måste bara öppna ögonen så att vi kan se dem.
I recently realized how stupid I am not to translate my blog into English. I mean, why limit myself with only Swedish readers when there is a whole world outside there, with tons of other people? That, however, also remebered me that English is just not a language most people do have to learn, it is so much more than that. It is a link between millions and again millions of people who, despite their different cultures have something very much in common. And thanks to that small fact we can communicate, we can learn and we can delvelop together. Some people are, though, frightened we might become too simular, too much a like, but I say: we should not be scared, for every person is unique and culture differences will always exist as the interesting and wonderful thing it is. Therefore I salute the many positive things by speaking the same language. And from now on, I am going to translate my texts, let others underastand what I am writing as a way to reach the world.
Rebecca Simonsson
NOG FÖR att Rebecca alltid brukar toppa speciella festligheter med fantastiska kreationer men i år, nej, förra året (har fortfarande inte vant mig vid att det är ett nytt år) toppade hon listan! Kjolen hon bar på nyårsafton är det absolut vackraste jag någonsin sett. Åh. All cred till Rebeccas kusin som har pysslat ihop den för den är verkligen
l j u v l i g.
Moncler
Bilder: Knäppta i Moncler-butiken på Sloane Street, London.
OM JAG fick välja skulle jag vara helt klädd i Moncler i skidbacken, så ruskigt snyggt. Nu ska jag köpa mig en kanellatte på Starbucks och sedan promenera till PRADA.
Puss på er, vi hörs imorgon!
Sketch
Sketch är en restaurang på Conduit Street här i London. Jag och mamma var där i går och oj, vilken upplevelse! Det var som att kliva in i ett modernfuturistiskt Alice i Underlandet där överraskningarna aldrig tycktes ta slut. Det härliga är att restaurangen öppnade innan hela Alice i Underlandet-hypen existerade så den är lite före sin tid. Jag gillar sån't.
På golvet i entrén möttes vi av en hopphage. Jag blev sådär nostalgiskt barnslig och tyckte det var supermysigt.
Det finns även en chokladtrappa.
Och stolar och bord som smälte in i väggen.
Ett konstverk med massa udda saker fanns där vi lämnade in jackorna.
Buzz Light Year var en av dem!
På väggarna snöade det.
Såhär fina var två-borden. Jag älskar den söta lilla svamplampan.
Varje stol var dessutom unik och hade sin egna lilla speciella målning på ryggen.
Black star. Servitrisen råkade spilla ut min så jag fick 1 och en halv till priset av en. Ingen förlust direkt!
Vi väntade på maten och jag hade nya fina kläder men var alldeles frissig i håret av den fuktiga luften, typiskt.
Men egentligen brydde jag mig inte så mycket om det när vi väl var där för då kände jag mig såhär mest hela tiden.
Till förrätt åt jag rotfrukter med kronärtskocksgelé, en fantastiskt god smörkräm och en liten sallad med, hör och häpna, glass! Det var strålande! Den som kom på det där med glass och sallad är ett geni (och lite konstig kanske)!
Toalettdags. Om ni inte förstår så är toaletterna i äggen! Om det skulle finnas bajamajor i rymden tror jag verkligen att de skulle se ut såhär. Jag har dessutom kommit fram till att jag vill ha så i mitt hus jag bygger någon gång i framtiden, gästtoaletten i ett gigantiskt dinosaurieägg, varför inte liksom?
Pojkarnas sida.
Det finns en bar mellan trapporna upp till toaletterna. Snygg som satan.
Jag tog ingen bild på varmrätten men till efterätt blev det Yunnan Gold-te (gudomligt gott) och en apelsinkanelmacaron som var helt ljuvlig. Fick höra att den var hemmagjord också och det gör ju saken verkligen tusen gånger bättre.
Mamma drack espresso ur en gummikopp. Den var så himla söt och nästan pricken över i:et på kvällen.
Det finns så himla mycket mer att visa och berätta men vill inte avslöja allt, det vore ju inge kul. Men om ni besöker London någon gång borde ni definitivt besöka den här restaurangen!
Nu ska jag ta en liten tupplur innan vi beger oss mot Brown's Hotel där vi ska dricka afternoon tea och äta scones. Det var fullbokat på The Ritz men vi ska försöka få ett bord där imorgon.
Puss puss på er
Back to my beloved era
Nu har det gått lite väl långt. Jag känner mig svag, orkelös, rastlös, svullen och bara allmänt ofit vilket inte är någon skön känsla, kan jag säga er. Det måste få ett slut, ett stopp och börjar från och med i dag. "Rivstartar" med ett spinningspass, core, och om orken finns, även lite armstyrka för att sedan stretcha ut kroppen länge och väl.
Åker iväg till London imorgon så då rubbas ju den återupptagna träningen igen men vi ska i alla fall promenera hela dagarna där så det är lugnt. Får kompensera med lite armhävningar (om min axel nu vill tillåta det), situps, rumpövningar, stabileseringsövningar och lite smått och gått på kvällarna istället. Det ska bli så skönt att få tillbaka styrkan i kroppen (inte för att jag har förlorat så mycket styrka men kontakten med musklerna finns inte där) men mest av allt längtar jag till att dansträningen ska börja igen, kan verkligen knappt bärga mig!
Bild: Hämtad från Google.
A single man
DAGENS FILMMARATON inleddes starkt med A single man, Tom Fords första film som jag, till min egen förvåning, inte hade sett förut, och oj vad jag blev tagen! Jag njöt varenda liten sekund. Håren på mina armar reste sig av den fulländade, perfekta helheten han hade lyckats skapa genom att beartbeta varenda liten millidetalj. Kläderna var ju självklart oslagbara (det är ju som sagt Tom Fords film) men även allt det andra var så estetiskt tilltalande. Jag menar, bara en grej som filmens vinklar och fokus! Mmm, bara ryser av behag när jag tänker på det. Och sedan ljuset, och färgerna! De satte hela stämningen och livfullheten i omgivningen och kläderna. Klockrent!
Sammanfattningsvis, kan jag säga att filmen var som en djupdykning ner i en fasligt snygg reklamkampanj där modellerna hade fått liv och skapat sig en egen liten värld. Denna värld var i fullständig perfektion men samtidigt gripande brokig, nedfläckad och smutsig. En mycket smakfull kombination mellan estetik, mode, skådespel och relationer.
Så, all cred till Tom som tillsammans med sitt team har lyckats göra en fantastiskt, fantastiskt och ännu en gång fantastiskt film!
Grattis!
Give me that dress.
Är jag nöjd? Ja, ganska. Är som sagt inte så duktig på det där med att rita människor men alldelels förfärligt är det ändå inte. Tanken är egentligen att det ska vara ett smalt läderskärp i midjan med ett svart spänne på men det var lite knepigt att rita, men ni kan säkert föreställa er det.
Har massa andra idéer i skallen men de är lite väl avancerade för min ritförmåga så jag vet inte riktigt hur det ska gå, men tänkte ge det ett försök åtminstone!
Oscar Wilde
was so fascinating that, if I allowed it to do so, it would absorb
my whole nature, my whole soul, my very art itself."
"How sad it is! I shall grow old, and horrid, and dreadful. But this picture will remain always young.
It will never be older than this particular day of June. . . .
If it was only the other way! If it was I who were to be always young, and the picture that were
to grow old! For this--for this--I would give everything! Yes, there is nothing in the
whole world I would not give!"
" . . . there is only one thing in the world worse than being talked about, and that is not being talked about."
"He covered page after page with wild words of sorrow and wilder words of pain. There is a luxury in self-reproach. When we blame ourselves, we feel that no one else has a right to blame us. It is the confession, not the priest, that gives us absolution."
- från The picture of Dorian Gray
En av mina absoluta favoritböcker. Den är så fasligt bra.
Elsa Billgren
JAG ÄR helt kär i Elsas fina blogg. Att besöka den är som att spola tillbaka tiden till då kvinnliga klänningar med smala liv och vida kjolar, tebjudningar och romantiska serviser var på modet. Det är en romantisk sfär som jag bara älskar att fly till då och då. Att Elsa är så otroligt vacker och strålande kvinnlig, helt ignorant mot dagens kvinnliga ideal, är dessutom bara så befriande.
Hon är en underbar inspirationskälla helt enkelt. Finfina Elsa.
Ja, tack
LITE FINA grejer från nätet. Klänningen är från Modekungen.se och skorna från Chapnlle. Jag har blivit smått förälskad i fluffiga "skokragar", eller vad man ska kalla dem. De får vara i päls, fårskinn eller något annat mjukt. Så fint, så fint. Att bära nitar till gör också ännu bättre. Nitar och fluff på skor = YES! (Får gärna vara lite trä som möter svart läder också).
Apropå nätshopping vill jag passa på att varna er. Handla ALDRIG ALDRIG ALDRIG på vivistyle.se. Jag köpte ett par skor där nyligen, jättefina var de men för det första tog det hundra år innan jag fick skorna. Och sedan när de väl damp ner i min brevlåda hann jag inte ta mer än ett steg innan hela klacken låstnade på ena skon. I över tre veckor nu har jag mailat fram och tillbaka med deras ägare och jag har inte fått tillbaka mina pengar ännu! Deras kundservice är värdelös och människan som äger företaget kan inte ens skriva ordentlig svenska. Otroligt irriterande. Så jag varnar er, gör aldrig det!
Men, till något annat lättsammare så ska jag inviga min nya blus från Myrorna imorgon. Antingen blir det skinnbrallor, snortighta svarta skorts eller haremskostymbyxor till men det får vi se. Ska visa er inbjudan som jag berättade om imorse då också för nu är det alldeles för mörkt för att få några bra bilder.
På morgondagens lista står också, förutom workout, balett/modernt, filosofilektion och plugg, en stanrunda för att hitta någon fin present till Lydia (min halvfaster) som fyllde 18 häromdagen (ja, jag vet att det är ganska så knäppt). Vi ska nämligen besöka hennes familj på glöggfest på lördag och samtidigt hade vi tänkte passa på att fira henne. Det kommer blir trevligt.
Så, vi hörs imorgon.
Puss
White senses
Bild: Tattoologist.
GOD MORGON, sitter i köket och mumsar lite mullbär som frukostefterätt, lyssnar på julmusik och tittar på fina tatueringar. Jag har alltid gillat vita sådana. Det är finfint. Mullbär är dessutom ett fantastiskt litet bär. Superdupergott och fullt med vitaminer - perfekt!
I dag är det faktiskt, apropå ingenting, exakt en månad kvar tills jag fyller 19. Undrar vad jag ska hitta på då? När jag fyllde 18 hade jag och Vilma, som fyller år dagen innan mig, ett gigantiskt party men det tänker jag inte ha igen. Den här gången blir det nog något lugnt eller ingenting alls. Jag fyller ju faktiskt bara 19, det är inte så speciellt (förutom att jag får beställa sotare, wii..)
Ska väl ta och sminka mig lite nu då och sedan bege mig till skolan. Vill dock inte riktigt gå ut i kylan. Jag känner mig lite extra frusen och sådär "vill-bara-stanna-inne-och-mysa-hela-dagen-och-strunta-i-skolan-fast-jag-verkligen-borde-gå"... Jaja. Det är väl bara å göra't.
Puss på er, hoppas ni får en fin dag.