IBLAND TAR livet vägar som jag inte ens visste existerade. Och i dag var en sådan dag, då en sådan väg helt plötsligt visade sig och utan att tveka valde jag, med ett stadigt första kliv, att följa den. Åh, jag kan knappt bärga mig tills jag är framme. Jag börjar nästan gråta varje gång jag tänker på det. Shit.

Tyvärr, kan jag inte avslöja just nu vad det är som har hänt (ni kommer förstå sedan när det väl sker) men det är någonting riktigt superduperfantastisktunderbart och betyder massor för mig.


Det här är alldeles i närheten av mig. Jag kunde inte låta bli att plåta för det var så fint hur himlen matchade husen och alla fönster som lös i eftermiddagen.

Nu ska jag bara fortsätta mysa och längta.

Puss

ps. mina pojkar var världens duktigaste i dag! Bilder från det kommer imorgon.