Hittade den här lilla anekdoten i religionsboken medan jag pluggade och jag blev genuint glad när jag läste den - en helt underbar känsla! Och jag har, mer än någonsin, insett hur stolt jag är över min familjs judiska ursprung, även fast jag inte är troende finns det en otroligt unik gemenskap inom judendomen som jag vill bli en större del av. Det finns så mycket att lära att jag blir helt sprallig i kroppen!

Någon gång (kanske redan i höst, vem vet?) ska jag börja studera judendomen mer intensivt och även börja med språkkurser i Hebreiska. Sedan vill jag självklart åka till Israel för det vore helt fantastiskt.