JAG bodde hela min barndom ute i skogen högt, högt uppe på ett berg med en jättelång kringelikrokbacke upp som de flesta bilar hade svårt att ta sig upp för. Vårt hus var från början en ful blå sommarstuga som pappa byggde om till ett fantastiskt souteräng hus. Jag älskar det huset fortfarande.

Som liten läste jag mest hela tiden och hästar var det absolut finaste jag visste, förutom min hund, Lasse, då. Jag var allmänt intresserad av djur och brukade sitta ute på vårt berg med kikare och skåda på fåglar med en fågelbok i knäet. Några kaniner hade jag också men jag tröttnade ganska snabbt på att rengöra buren även fast jag älskade kaninerna så de behöll jag inte särskilt länge.

Jag har en lillebror också som jag brukade bråka med ganska mycket när jag var liten. När vi var riktigt små var jag nog världens bästa storasyster och jag var väldigt överbeskyddande och skulle lära honom allt jag visste. Men sedan kom vi till en sådan där period när vi nästan var i luven på varandra hela tiden, fast vi kom överens ibland också, men vi bråkade nog mest.

Jag reste också väldigt, väldigt mycket som liten. Pappa arbetade väldigt flitigt som modefotograf då och han brukade ta med mig på nästan alla sina resor. Jag flög för första gången när jag var två veckor gammal och sedan dess flög jag jämt och ständigt. Till slut blev jag så van vid alla plåtningar att jag ville hjälpa till, jag fick min egen "fotoväst", ungefär en sådan som pappa hade fast i miniatyrstorlek, med fickor som jag kunde stoppa filmrullar i. När jag var två visste jag redan hur kameran lät när filmen var slut och det påpekade jag till pappas assistent Jimmy vid ett tillfälle när han inte var tillräckligt uppmärksam. Det chockade både pappa och Jimmy.

När jag fyllde 12 bestämde sig mina föräldrar för att flytta isär. Jag blev väldigt ledsen men kom ändå över det ganska snabbt. Pappa flyttade till ett grönt Pippi-hus med stora rosor precis vid entrén medan mamma flyttade till ett fint litet radhus. Hos pappa fick jag även, som plåster på såren, två kaniner igen som fick bo i en stor utomhusbur jag kunde gå in i. Jag var väldigt engagerad i de små varelserna och började faktiskt med kaninhoppning tillsammans med en klasskompis till mig.

Jag gick i en och samma skola från 4 års ålder till nian och vi var bara en klass i varje årskurs. Det var en friskola som låg i en idyllisk nedsänka med en egen liten konstgjord sjö. Känslan var lite som i Barnen i Bullerbyn. Vi hade en Lillgård där det var dagis, en Mellangård där 6-åringar till 3:an gick och sedan en Storgård med resten av årskurserna. Varje årskurs hade dessutom namn efter planeterna i vårt solsystem. De minsta hette Pluto och de största Solen. Skolan var media-inriktad och samarbetade med Harvard i USA och både utlärningsmetoderna och arbetsmetoderna var otroligt moderna. Jag trivdes otroligt bra i min skola.

Annars var jag i stallet mest jämt, tog hand om min första medryttarponny och sedan ett flertal storhästar efter det. En sommar fick jag ta hand om en unghäst som hette Lasse precis som min fina hund. Han hade knäledsinflammation i båda framknäna men var en livfull och glad häst ändå. Det växte ett otroligt starkt band mellan mig och den hästen, vi blev bästa vänner och jag älskade honom så. Tanken var egentligen att jag skulle behålla honom om han blev frisk även fast han inte var min på pappret, men ägaren beslutade att avliva honom ändå. Det knäckte mig.

Efteråt orkade jag inte riktigt vara i stallet lika ofta och beslutade därför för att fokusera på dansen. Jag började Södra Latins gymnasium och insåg att dansen är någonting spektakulärt, unikt och hänförande, och jag blev kär, igen.

Ja, det var en liten sammanfattning av mitt liv innan gymnasiet.

Nu kanske ni känner mig lite bättre.

Puss